Upplysningen sammanfattning
Upplysningstiden , även kallad upplysningen , var en kulturhistorisk rörelse i Europa under talet. Med rötter i senare delen av talet, blev den en stark rörelse i början av talet, med slutpunkt kring år Kulmen nåddes i Frankrike under Voltaire och encyklopedisterna. Livskraften hämtades från naturvetenskapens framsteg och den åtföljande trovärdighetskrisen för den kristna religionen.
I stället för den uppenbarade religionen vände man sig till deism och naturlig religion. En allt radikalare religionskritik och en allt starkare strävan efter samhällsförändringar nådde sin kulmen med den franska revolutionen — Upplysningens viktigaste idé var tron på människans förnuft. Man ska inte okritiskt lita på sådant som makthavare och andra auktoriteter hävdar.
Man behöver inte ens tro på det som olika kyrkor lär ut och det som prästerna predikar. En annan viktig tanke under upplysningen var att samhället utvecklades bäst av jämlika människor i samverkan. Rationalisterna Descartes , Hobbes och Spinozas idéer präglade upplysningens tidevarv. Mot slutet av talet uppstod romantiken som en reaktion mot upplysningen.
Romantikernas kritik mot upplysningen var att beskrivningen av verkligheten var för ensidigt mekanisk och materialistisk.
Upplysningen förändrade vår syn på världen - Historia Nu
Hon är särskilt kritisk mot Rousseau , som hon menar förnekar det kvinnliga förnuftet och att han menar att kunskaper och fakta är ett område för män. De vetenskapliga landvinningar som kännetecknade upplysningstiden i stora delar av Europa hade i stor utsträckning sitt ursprung i Isaac Newtons epokgörande arbete inom det naturvetenskapliga fältet. Även inom andra områden, som samhällsläran — nämnas bör John Locke med Two Treatises of Government — hade man under talet skapat vad som skulle bli grundstenarna till upplysningens filosofiska och naturvetenskapliga glansperiod.
En väsentlig skillnad fanns dock. Den ökade läskunnigheten under talet bidrog till att föra ut de vetenskapliga rönen i samhället på ett helt annat sätt än tidigare. Man måste förvisso vara medveten om att demokratiseringen ännu hade högst begränsad omfattning och vetenskapens framsteg var fortfarande främst en angelägenhet för städernas befolkning.
Upplysningsfilosofernas relation till religion i allmänhet och kristendomen i synnerhet var i många stycken problematisk. Å ena sidan vände sig många av dem mot kyrkans traditionella trosuppfattning, särskilt Voltaire är känd för att ha närt ett starkt hat mot den katolska kyrkan och dess franska företrädares maktfullkomlighet. Å andra sidan är det ett faktum att religionskritiken sällan nådde långt utanför filosofernas egen krets.
Parallellt med upplysningsidéerna vann också den mer känslosamma pietismen i Sverige särskilt dess gren herrnhutismen allt fler anhängare. De rationalistiska strömningarna ledde även till neologins uppkomst.
Upplysningstiden – Wikipedia
Denna teologi fokuserade på kristendomen som en sedlighets- och lyckoreligion. Politiskt eftersträvade man under denna tid gärna ett system som byggde på Montesquieus maktdelningsprincip. Många såg dock fortfarande den enväldige regenten som en garant för att förhindra uppkomsten av anarki som skulle bli följden om människor utan insyn i statsangelägenheter tilläts styra. Renässansens och stormaktstidens form av envälde ansågs otidsenlig.
Följden av detta resonemang blev att man i många länder fick regenter som fortfarande i princip var enväldiga, men som i större eller mindre utsträckning valde att styra sitt land enligt upplysningsfilosofins principer, till exempel vad gällde tryck- och religionsfrihet.
Upplysningen förändrade vår syn på världen
Nedan visas några exempel på tillämpningen av tidens idéer i Europa och de nordamerikanska kolonierna. I Skottland , där David Hume var framträdande förkämpe för det kritiska förnuftet se skotska upplysningen , fick ideologin snabbt fotfäste. Händelseförloppet sammanföll också med det tekniska och ekonomiska uppsving som kom att leda till den industriella revolutionen och var den största anledningen till att Storbritannien blev en stormakt.
Ända till slutet av talet hade utbytet mellan Storbritannien och Frankrike varit mycket begränsat. Det som först vann mark i Frankrike var det protestantiska Storbritanniens naturvetenskap och den filosofi som den grundade sig på. Det var fransmännen som populariserade och gjorde det vetenskapliga stoffet bekant på fastlandet — Newtons upptäckter liksom Lockes och hans anhängares tankevärld.
Särskilt blev det vanligt att sträva efter att genom naturvetenskapen söka allmänfattliga svar på de allmänt mänskliga och eviga frågorna om Gud och om världen.