Läkare viveka linden
Tillsammans går de till angrepp mot RÅ:s granskning av hennes fall. Som läkare har man en vilja att förebygga medicinskt lidande, bota och lindra sjukdom och när inget finns att göra, trösta sin patient. I den Hippokratiska eden från talet f Kr står: Jag skall icke ge någon gift, om man ber mig därom , ej heller råda någon till dylikt.
»Efter frikännandet fick jag sparken«, sa narkosläkaren
I rättegångsbalken står det att åklagaren är skyldig att beakta även uppgifter som talar för den tilltalade; den så kallade objektivitetsprincipen. Dessa båda yrken , läkare och åklagare, har en lång tradition. Den ena ska hjälpa och stötta. Beslutet kom efter en intervju med den friade läkaren. Det massmediala trycket var stort och även Justitiekanslern, Rikspolisstyrelsens interna utredningsgrupp och Konstitutionsutskottet beslutade att ställa sig i de granskandes ringhörna.
Så kom den då äntligen — RÅ:s granskning av åklagarna. Granskningen offentliggjordes den 3 maj Inte oväntat fann RÅ ingen anledning till kritik av åklagarnas handläggning och rättstillämpning. Vi vill inte ta dessa ord i vår mun, men vill framföra följande:. Merparten av frågorna kommenterades inte och den kvarvarande delen fick inga heltäckande svar. Låt oss titta närmare på några av de 28 punkterna i skrivelsen till RÅ samt dennes granskning som visade att objektivitetsprincipen följts.
Tre åklagare i chefsställning på Västerorts åklagarkammare skrev en debattartikel som publicerades i DN den 10 mars Artikeln beskrev ingående hur den förmodade gärningen gått till och en av författarna var den åklagare som sedermera kom att ta över och driva målet till åtal. Barnläkaren ansåg — och gör så fortfarande — att en åklagare som i en debattartikel tar ställning för en misstanke, det vill säga mot den misstänkte, inte skall ha rätt att handlägga förundersökningen och ta ställning i åtalsfrågan.
Narkosläkaren efter domen: ”Jag tänker på det varje dag”
Saken är enkel; ger man uttryck för en subjektiv uppfattning i en artikel är risken överhängande att man inte är objektivt inställd till vare sig misstanken eller den misstänkte. Man har så att säga redan tagit ställning i sak. Om detta tillskrev Barnläkaren RÅ. Så den friade läkarens frågor om åklagarnas objektivitet och lämpligt uppförande är alltså ingen särskild anledning för RÅ att uttala sig i frågan.
Hur kan detta komma sig? Den ansvarige åklagaren vägrade vid upprepade tillfällen att tillmötesgå försvarets begäran om en vertikal revision av analyssvaret som låg till grund för brottsmisstanken. Här inställer sig omedelbart två frågor: 1 Vem avgör vad som är av betydelse för utredningen? Betyder det att om åklagaren tycker att det verkar dyrt att utreda en alternativ hypotes så är det acceptabelt att förvägra den misstänkta den rätt som anges i meningen före.
»Efter frikännandet fick jag sparken«, sa narkosläkaren
Står verkligen RÅ bakom detta? Till slut fick dock åklagaren acceptera en vertikal revision. Olof Becks utlåtande kom att väga tungt i domskälen. RMV:s analysarbete var inte acceptabelt och underkändes till största delen. Barnläkaren fikändes. I granskningen från RÅ står att åklagaren ville veta varför den vertikala revisionen av RMV var påkallad, eftersom RMV:s laboratorium var ackrediterat och att det inte framkommit några uppgifter som gav anledning att tvivla på analyssvaren.
Vidare anges att det saknas närmare dokumentation om hur åklagaren har resonerat när han vägrade genomföra en vertikal revision av RMV. RÅ vet alltså inte varför , men skriver att åklagarens utgångspunkt synes ha varit att RMV är en statlig myndighet och i och med det pålitligt samt hittills inte begått fel. Eftersom en vertikal revision aldrig tidigare utförts i brottmål så kan ju ingen veta om det har förekommit fel tidigare.
Nu vet vi dock bättre. Vidare skriver RÅ att försvaret inte angav något konkret påstående om brister i analysförfarandet.