Noshörning grekiska
Javanoshörning Rhinoceros sondaicus lever främst i nationalparken Ujung Kulon på ön Java i Indonesien. Denna art av noshörningar har noshorn men saknar pannhorn.
Noshörning – Fakta och Bilder
Det vetenskapliga namnet har samma betydelse som det svenska namnet. Släktnamnet är sammansatt av de grekiska orden rhino nos och ceros horn. Artepitet sondaicus syftar på Sundaöarna där Java ingår. Javanoshörningen är ungefär lika stor som indisk pansarnoshörning med en kroppslängd på upp till 4 meter vanligen 2 —3 m , en mankhöjd på cirka centimeter och en vikt 0,9 och 2,3 ton.
Mänskligt test
Under talet beskrevs hannar som hade ett upp till 30,5 cm långt horn. Vuxna djur är nakna och har en grå hud. Arten har en mycket rörlig övre läpp som kan användas som gripverktyg. Javanoshörningen har i varje käkhalva 2 framtänder, ingen hörntand, 3 premolarer och 3 molarer , alltså 32 tänder.
Ungdjurens mjölktänder bildas i varje käkhalva av 2 framtänder och 4 molarer. Hörntänder och premolarer saknas hos ungdjur. Vid varje fot finns tre tår som är utrustade med hovar. Trots namnet förekom javanoshörningen inte bara på ön Java. Tidigare sträckte sig utbredningsområdet även över delar av det sydostasiatiska fastlandet från Bangladesh , över Myanmar , Thailand och Laos till Vietnam.
Dessutom fanns djuret på Sumatra. Enligt nyare uppgifter levde den under talet även i södra Kina. Idag finns bara en liten population kvar Se Status och hot. Det ursprungliga utbredningsområdet på Java sträckte sig över låglandet och över bergstrakter upp till meter över havet. Habitatet utgörs av tät tropisk regnskog i låglandet. Utanför parningstid lever den ensam och är nattaktiv.
Efter dräktigheten , som varar i cirka 6 månader, föds vanligen ett ungdjur. Ägget vilar en tid efter befruktningen och därför är tiden mellan parning och födelse ungefär 15 månader. Könsmognaden infaller för honor efter 5 till 7 år medan de flesta hannar blir könsmogna efter ungefär 10 år. Javanoshörning livnär sig främst av blad, kvistar, frukter och knopp.
Arten dricker ibland havsvatten eller bräckt vatten , troligen för att få mineraler. Kvistarna som Javanoshörningen bitar av när den äter har vanligen en diameter på 10 till 15 mm men kvistar från några mjukare växter kan vara upp till 45 mm tjocka. Djuret böjar ner höga växter med sin kropp och griper bladen eller en annan mjuk växtdel med överläppen.
När växterna flyttas tillbaka till sin ursprungliga position kan märken från noshörningens aktiviteter ligga upp till 2,55 meter över marken. Enligt uppskattningar vandrar en individ 0,4 till 3,8 km under ett dygn. Oxdjuret banteng Bos javanicus är en potentiell konkurrent för Javanoshörningen men slidhornsdjuret föredrar främst gräs som föda.
Noshörningen kan tävla med indisk muntjak om samma föda men hjortdjurets bestånd minskar på västra Java.
Javanoshörning – Wikipedia
Ibland syns svindjur och varaner som använder en slamgrop som skapades av Javanoshörningen. Denna noshörning visade ingen rädsla mot asiatisk elefant och tiger när den delade utbredningsområde med dessa djur. Javanoshörningen är hotad av omedelbar utrotning. Arten hotas delvis av habitförstöring, men det största hotet utgörs av marknaden för djurets horn.