Min mamma gick bort
Forskningen har räddat mitt liv, säger Annika Carlzon, som bär på en ärftlig genförändring som ökar risken för att få bröst- och äggstockscancer. Annika Carlzon var småbarnsmamma och mitt i livet, när hon en morgon kände en knöl i bröstet. En ovälkommen upptäckt som begravdes djupt ner i hennes medvetande. Men jag var i dåligt skick, sjukskriven för utmattningssyndrom och orkade inte med ännu en diagnos.
Jag som brukar vara så klok. Men här tog det stopp, doktorn fick vänta. Det dröjde några månader innan allt ställdes på sin spets. Annikas mamma hade smärtor i ryggen och skulle till Radiumhemmet för att undersöka om skelettmetastaser var det som orsakade problemen. En morgon bröt jag ihop och bad min man köra mig till sjukhuset.
Knölen i bröstet, mammas återfall och allt runtomkring hade gjort mig desperat. När Annika kom till akuten sa hon att det var magen som värkte. En lycklig slump mitt i allt elände var att doktorn som tog hand om mig på akuten var cancerläkare! Efter alla månader av ångest hade jag hamnat rätt och fick direkt en remiss till mammografin. För mig och min familj är det inte bara fina ord, för oss är det på riktigt.
Jag saknar dig mamma
Ärftlig gen Undersökningen visade på en tumör i bröstet. Annika opererades, fick hormonbehandling och strålning. Samma höst drabbades Annikas mamma av en ny cancer, den här gången satt tumören i bukspottkörteln. För Annikas del var cancerbehandlingen lyckosam. Efter fem år när det var dags för det sista uppföljningssamtalet berättade jag lite mer om min familj och om cancern som tagit både min mamma och två av hennes mostrar ifrån oss.
Samtalet ledde till en ärftlighetsutredning som visade att Annika bar på genförändringen BRCA2 som innebär en förhöjd risk att utveckla bröst- och äggstockscancer. Men jag hade redan bestämt mig, jag var 47 år, hade två barn och tänkte att jag ändå snart skulle hamna i klimakteriet.
Miste sin mamma – nu hjälper Josefin andra att hantera sin sorg
Lika bra att ta bort skiten, det var verkligen så jag kände. Och där kanske historien kunde ha slutat. Men fem år senare var cancern tillbaka, nu i form av metastaser i armhålan. Hur är det möjligt, frågade jag min doktor, jag har ju gjort allt för att inte få cancer igen? För mig innebar återfallet en ny operation, mer strålning, cellgifter och efterföljande hormonbehandling.
Tredje generationen Till historien hör också Annikas dotter som för några år sedan valde att låta testa sig för ärftlig cancer.
Cancerforskningen har räddat mitt liv
Beskedet blev att även hon bär på riskgenen och har därför gått på regelbundna kontroller sedan 25 års ålder. För fyra år sedan drabbades även hon av cancer i bröstet. Annika berättar att dottern självklart var ledsen när hon fick sitt cancerbesked men samtidigt väldigt lugn. Forskningsframsteg Annikas mamma levde bara sex år efter att ha blivit diagnostiserad med cancer.
Hon dog , men sedan dess har det hänt en hel del på forsknings- och behandlingsfronten. För min dotter finns ännu större möjligheter att få en lindrig resa med sin sjukdom. Det pratas ofta om att forskningen är livsviktig.
Förnimmelser av min mamma, efter hennes bortgång...
För mig och min familj är det inte bara fina ord. För oss är det på riktigt. Cancerforskning räddar liv — hjälp oss bota ännu fler är producerad av NextMedia på uppdrag av Radiumhemmets Forskningsfonder för att beskriva den patientnära cancerforskningen som Radiumhemmets Forskningsfonder finansierar.