Svenska frivilliga finska vinterkriget
Sovetsko-finljandskaja sovetsko-finskaja vojna — ; i Sverige vanligen kallat finska vinterkriget utkämpades mellan Finland och Sovjetunionen , sedan Sovjetunionen den 30 november , tre månader in i andra världskriget , anfallit Finland. Efter hårt och envist motstånd tvingades Finland den 13 mars gå med på fred och göra landavträdelser 10 procent av sin yta , bland annat Karelska näset.
Svenska frivilligkåren (Kriget 1939-1940)
Kallaste uppmätta temperaturen i Finland nådde ända ner till —47 °C. Efter det finska inbördeskriget efter Finlands självständighet och fram till Freden i Dorpat hade finska frivilliga upprepade gånger deltagit i konflikter i Ryssland och dess närområden se Frändefolkskrigen. Sovjetiska myndigheters vägran att låta de karelska kommunerna Porajärvi och Repola hålla val om eventuell anslutning till Finland följdes av tjekans sovjetiska hemliga polisens terror mot och deportation av invånarna i de nämnda kommunerna.
Finland hade också samarbetat med den tyska militären, bland annat i utvecklande av ubåtsvapnet. Allt detta bidrog till misstro mellan Finland och Sovjetunionen. Under talet hade Finlands regering i sin utrikespolitik understrukit sin nordiska orientering och att vid internationella konflikter hålla på landets neutralitet. Förhållandet till Sovjetunionen var normalt men inte hjärtligt.
År hade ett treårigt icke-aggressionsavtal tecknats vilket förlängdes på tio år. Sedan Sovjetunionen och Nazityskland [ 1 ] slutit Molotov—Ribbentroppakten hade Sovjetunionen en betydande stor handlingsfrihet vad gäller Baltikum och Finland, då dessutom västmakterna England och Frankrike var uppbundna i krig med Tyskland.
Under hösten tvingades Estland , Lettland och Litauen gå med på att tillåta sovjetiska militärbaser inom sina gränser. I oktober överlämnade man följande krav på Finland:.
svenska frivilliga
Finlands utrikesminister Eljas Erkko drog dock parallellen mellan de sovjetiska kraven och hur Tyskland, sedan Tjeckoslovakien gjort landavträdelser, ändå ockuperat landet Från finländsk sida kunde man gå med på mindre gränsjusteringar men vid ett möte i Moskva i oktober förklarade Josef Stalin att de sovjetiska kraven inte var eftergivliga.
Vid nya förhandlingar i november gjorde den finländska delegationen fler eftergifter vad gäller gränsjusteringar, men gick inte med på en sovjetisk marinbas. De sovjetiska förhandlingarna var dimridåer i en sovjetisk plan vars syfte var att ockupera hela Finland likt det som hade hänt med de baltiska länderna. Det bevisas främst av Terijokiregeringen under Kuusinen , den quislingregering som Sovjetmakten upprättade i det nyss ockuperade Terijoki , och som började ge ut proklamationer till hela Finlands folk, samt att Sovjetarmén försökte tränga in längs hela Finlands gräns och inte bara på de platser man krävt under förhandlingarna.
Svenska frivilligkåren (Kriget 1939-1940)
Senare hittade man även dokument på den då förintade I nutida rysk historieskrivning anses en förhandlingslösning varit möjlig ända till slutet på oktober , då krigsplanen för en erövring av Finland fastställdes. Den 26 november vid byn Mainila på den ryska sidan bredvid gränsen, inträffade en incident där enligt den officiella sovjetrapporten fyra sovjetsoldater dödades av artillerield.
Sovjetunionen lade skulden på Finland och sade upp nonaggressionspakten. Det har i efterhand kunnat bevisas att incidenten var en sovjetisk provokation, då bland annat inget finländskt artilleri kunde nå Mainila och sovjetiska fångar under fortsättningskriget kunde ge viktiga detaljer om hur intermezzot orkestrerats på den sovjetiska sidan. Finländska gränspatruller kunde se hur sovjetiska trupper drogs samman till gränsområdet.
Detta var dock inte den enda provokationen i upprinnelsen till vinterkriget. Denna provokation blev dock aldrig någon större nyhet eftersom Sovjetunionen avbröt de diplomatiska förbindelserna med Finland samma dag. De kidnappade gränsvakterna släpptes, tillsammans med lokalbefolkningen i de näraliggande fiskebyarna Pummangi och Vaitolahti som även de internerats, efter vinterkriget.
Sovjetunionen var Finland överlägset både till numerär, beväpning och utrustning. Finlands försvarsmakt bestod i det första skedet av man, 32 stridsvagnar och flygplan medan Röda armén anföll med man, 1 stridsvagnar och 1 flygplan. De finländska trupperna hade däremot övertag i kännedom av terrängen, vana vid vinterförhållanden och en mer självständig befälsordning.
Finlands armé riktade in sig på försvarskrig och intog försvarsställningar som utnyttjade terrängen, som bestod av tät skog och stora sjöar. Under sommaren hade Finland uppfört ett antal fästningar på huvudförsvarslinjen, som senare kom att kallas Mannerheimlinjen.
Svenska frivilliga i Finland 1939-1944 - Swedish Volunteers
Denna linje var avsedd att vara ett omfattande nätverk av färdigställda befästningspunkter över Karelska näset. Linjen var emellertid endast delvis slutförd då kriget bröt ut. Stalins optimistiska planering för kriget utgick från en snabb seger inom "mellan tio och tolv dagar", enligt en uppskattning av artillerigeneral Grigorij Kulik. Tidigt på morgonen den 30 november öppnade sovjetiskt artilleri eld följt av att infanteri gick över gränsen på Karelska näset, norr om sjön Ladoga och vid Petsamo.
Den officiella sovjetiska förklaringen till angreppet hänvisade till de ovannämnda skotten vid Mainila.