Hur gammal blir en lom
Smålom Gavia stellata är en vattenlevande fågel inom familjen lommar. Den är en utpräglad flyttfågel som främst återfinns i den tempererade regionen på norra halvklotet , i både Nearktis och Palearktis och bland lommarna har den det största utbredningsområdet. Med en ungefärlig längd på 60 cm och ett vingspann på cirka cm är arten den minsta och lättaste av lommarna. Vintertid är smålommen gråsvart ovan och vit undertill och i häckningsdräkt anlägger den ett rött parti på halsen.
När den flyger har den snabbare vingslag än andra lommar och benen skjuter knappt ut bakom stjärten. Den höjer och sänker ofta huvudet i flykten och flyger i övrigt ofta med sänkt huvud.
Storlom (Gavia arctica)
Hos alla lommar är benen placerade så långt bak på kroppen att de ej kan gå på land utan istället använder dem för att putta sig fram liggande på bröstet. Smålommen häckar vid små skogsomslutna vattendrag och övervintrar i kustområden. Den är alla tider på året bunden till vatten och befinner sig bara på land för att häcka. Till skillnad från de andra lommarna kan den häcka flera par tillsammans i närheten av varandra, eftersom boreviret inte är näringsrevir, födan hämtas i större sjöar, floder eller i havet.
Fågeln lever i monogama förhållanden och paret hjälps åt att bygga boet, ruva äggen och ta hand om ungarna. Dess huvudsakliga föda utgörs av fisk.
Faktatext: Sveriges groddjur
Smålommens mycket stora globala population minskar, men inte såpass mycket att arten anses vara hotad. Smålommen beskrevs första gången taxonomiskt av den danske naturvetaren Erik Pontoppidan Den är en monotypisk art som trots sitt stora utbredningsområde inte delas upp i några distinkta underarter. År delade den tyske naturvetaren Johann Reinhold Forster upp detta släkte och flyttade lommarna till sitt nuvarande släkte.
Trots detta placeras alla fem lommar i samma släkte. Man tror att arten utvecklades i Palearktis och att dess utbredningsområde senare expanderat till Nearktis. Smålommen blir 55—67 cm lång, har ett vingspann på 91— cm [ 6 ] och väger i genomsnitt 1,4 kg [ 7 ]. Den är den minsta och lättaste av lommarna. På sommaren är den askgrå på huvud och hals, med en stor rödbrun fläck på framsidan av halsen.
Går det bra eller dåligt för smålommen?
Resten av kroppen är mörkt grå med små ljusare fläckar på ovansidan och ljus på undersidan. Simmande håller den ofta huvud och näbb påtagligt uppåtriktade. I vinterdräkten är den mörkgrå med små ljusa prickar på ovansidan. Den har grå hjässa, grå halsbaksida och vit undersida, strupe och ansikte. Vingslagen är snabbare än de andra lommarnas och benen skjuter i flykten nätt och jämnt ut bakom stjärten.
Till skillnad från de andra lommarna har smålommen ett parvis revirrop, vilket hänger ihop med den koloniala häckningen i det nordligaste utbredningsområdet. Hanen ropar a'roo , a'roo , honan ett mera långsträckt aaarooo , aarooo. Samtidigt simmar de ofta gemensamt i en uppåtlyft ställning, plesiosaur race enligt Huxley [ 8 ] och gör långa rusningar. Beteendet har feltolkats som parningsspel, men det är ett revirförsvar.
Det utförs under hela häckningstiden, mot inkräktare, men kan också utlösas när den ena maken återkommer från en provianteringsutflykt, och inte genast identifieras.
Faktatext: Sveriges groddjur - Naturskyddsföreningen
Varningslätet är ett djupt skorrande, och i flykten hörs ofta ett kacklande läte. Merparten av alla smålommar är flyttfåglar och förekommer i den tempererade regionen på norra halvklotet i de norra delarna av Europa , Asien och Nordamerika. Populationen som häckar på Kurilerna och på Aleuterna är stannfåglar. Under vinterhalvåret lämnar alla fåglar sina sötvattensområden och övervintrar i kustområden.
Vissa flyttar kortare sträckor medan andra flyttar längre söderut. På vinterhalvåret förekommer smålommen så långt söderut som Mexiko , Medelhavet , Turkiet , Sydkorea , Japan och Taiwan.