Snövit på stam höjd
Sagan om Snövit och de sju dvärgarna Det var mitt i vintern och snöflingorna dalade från himmelen som dun. Drottningen satt och sydde vid ett fönster, som hade en ram av svart ebenholz. Medan hon sydde och tittade på snön, råkade hon sticka sig i fingret med nålen. Tre droppar bod föll ner i snön, och det röda såg så vackert ut i det vita att hon tänkte: — Om jag ändå finge ett barn så vitt som snö, så rött som blod och så svart som ebenholz!
Snövit – Wikipedia
En kort tid därefter, födde hon en dotter. Flickan var så vit som snö, så röd som blod och hade hår så svart som ebenholz, och därför fick hon namnet Snövit. Men när den lilla hade kommit till världen, dog drottningen. Efter ett år tog kungen sig en ny gemål. Det var en skön kvinna men stolt och högmodig, och hon kunde inte tåla att någon överträffade henne i skönhet.
Hon hade en förtrollad spegel. När hon gick fram och beskådade sig själv i den, sa hon: — Spegel, spegel på väggen där, säg vem som skönast i landet är! Och då svarade spegeln: — Drottning, du skönast i landet är!
Snövit och De Sju Dvärgarna - Sagostunden
Det gjorde drottningen belåten, för hon visste att spegeln talade sanning. Snövit växte emellertid upp och belv allt vänare. När hon var sju år gammal, var hon vän som den klara dagen och skönare än själva drotningen. En dag frågade denna sin spegel som vanligt: — Spegel, spegel på väggen där, säg vem som skönast i lande är!! Då svarade spegeln: — Drottning, du är den skönaste här, men Snövit tusen gånger skönare är!
Drottningen blev då förskräckt och blev både gul och grön av avundsjuka. Från den stunden vände sig hjärtat i hennes bröst var gång hon såg Snövit, så hatade hon flckan. Avunden och högmodet växte som ogräs i hennes hjärta, och hon fick ingen ro, varken natt eller dag. Slutligen kallade hon till sig enjägare och sa; — För flickan ut i skogen, jag vill inte se henne för mina ögon mer!
Snövit och De Sju Dvärgarna
Du ska döda henne och ge mig lungorna och levern som et bevis på att du har gjort det.! Jägaren lydde och förde bort Snövit. Men när han hade dragit sin kniv för att genomborra hennes oskyldiga hjärta, började hon gråta, och sa: — Ack, kära jägare, skona mitt liv! Jag ska springa långt bort i den vilda skogen och aldrig komma hem igen.
Jägaren tyckte synd om den vackra flickan och han sa: — Spring iväg, stackars barn! Han trodde att de vilda djuren snart skulle göra slut på henne, men ändå kändes det som om en sten fallit från hans hjärta, när han slapp döda henne.
Och när ett ungt vildsvin kom springande, stack han ihjäl det. Han tog ut lungorna och levern och bar dem till drottningen som ett bevis. Nu var den stackars flickan mol allena i den stora skogen, och i sin förtvivlan såg hon på trädens alla blad och visste inte vad hon skulle ta sig till. Så började hon spirnga och hon sprang över vassa stenar och genom törnesnår, och de vilda djuren sprang förbi henne, men de gjorde henne inget ont.
Hon sprang så länge fötterna orkade bära henne, ända tills det började lida mot kvällen.
6 olika körsbär för norr kommer från världen runt - GladiGrönt
Då fick hon se en liten stuga, och där gick hon in för att vila sig. I stugan var allting litet men så rent och prydligt att det var en fröjd att se. Där stod ett litet bord med vit duk på, och sju små tallrikar. Vid varje tallrik låg en liten sked och en liten kniv, och där var sju små bägare. Vid väggen stod sju små sängar med snövita lakan i rad.